Inject me

Jag blev sövd igår. Jag skulle göra ett mindre ingrepp kan man säga. Nej, det är inte sant. Någon ANNAN skulle göra ett mindre ingrepp på mig.

Jag har ju alltid sagt att det är min stora fobi att bli sövd. Inte längre dock, det är mitt nya intresse.

Eftersom jag var så rädd fick jag "prova" lite först. För att "lugna ner dig" som narkosgubben sa. Jag skrattade i en kvart. Inte åt vad han sa utan för att han gav mig en minidos av sömnmedlet.

Bra att ha ett räfflat, mönstrat tak i ett rum där man drogar folk. Fy fan. Och dessutom kom läkarna på andra saker att göra medans jag låg där och fnissade och försökte övertala dom om att jag inte var rädd för att de brast i kompetens, utan för att förlora kontrollen. Det pågick ett tag. Såhär lät det ungefär:

Jag: Asså ni är ju verkligen jätteduktiga jag tvivlar inte på det var inte ledsna.
Sköterska1: Nej vi har gjort det här många gånger, det går så bra det här.
Jag: Ojoj många gånger? Hur många? Många-många eller?
Sköterska2: *Fniss*
Sköterska1: Många. Hur mår du?
Jag: Bättre än när jag kom. Det bubblar lite i magen vettu. Av Skratt.
Sköterska1: Ja det är bra det. Om du mår dåligt sen kan du vifta på tårna.
Jag: Ja kanske jag kan men nu måste jag skratta lite till. Har ni sett hur taket ser ut när man mår såhär?
Sköterska1: Vi mår inte som dig.
Sköterska2: Hahahahahaha...

Sedan låg jag och fnissade och viftade ett tag. Tills narkosgubben som verkade vara kungen av operationssalen kom tillbaka.

Jag: Nu kan du trycka i resten jag gillar ju det här fan att man är rädd för saker man gillar va?
Han: Va? Vill du sova nu?
Jag: Ja tryck till där nu.
Han: Ja ok då får du lite syrgas nu då, så trycker jag nu här... hur känns det?
Jag: Gud va skönt men jävlar vad det sticks i ansiktet you fucking bastards... ZZZZZZZ

Alltså. VAR FAN kom "you fucking bastards" ifrån?

Sen vaknade jag och så var det samma visa igen
-Hur mår du?
-Bra. Jag kan inte röra mig.
-Det är normalt. Har du ont?
-Ja.När får jag macka?
-Hahaha. Nu.

Sedan fick jag smärtstillande delux, en macka, kaffe, saft och så stapplade jag ut i korridoren där söta Joel väntade med en jordgubbsmilkshake och en orolig min i fejset.

JAG VAR SÅ HÖG.