Jag fyller år om två dagar. Jag vill ha:
*En miljon euro
*En stor poolförsedd villa i Spanien
*En fräsig femrummare med walking closet i Vasastan
*Tio par valfria skor
*Snygg solbränna
*En jorden runt-resa med garanti att det kommer bli min bästa resa och bästa resan någon annan någonsin gjort och kommer göra
*Ett kvitto på världens största bröllop i framtiden när det passar sig
*Ett annat kvitto med garanti för att mina eventuella framtida barn kommer med storken så jag slipper klämma ut dom själv
*En livstidsförbrukning av Burger King-meals
*Fem valfria bilar (och tillhörande körkort)
*Något piller som gör att jag slipper träna pga alla BK-meals jag äter
*Evigt liv
*Evigt soligt väder
*Fri tillgång till Systembolagets lager med medföljande medicin mot alla besvär som kan orsakas av alkoholförtäring.
Den övre listan är till folk som är lite mindre engagerade och har någon form av distans till mig eller sig själva...
Ni andra som förfasas får väl hålla till godo med...
Jag vill ha:
Fred-på-jorden-glada-vänner-kärlek-glädje-mijölösningar-gulligull!*;)*
Eller bara lite vanligt sex? Till Wallander eller Beck?
Eller kanske bdsm-session framför hundra pers?
"Varför?" tänker ni nu.
"Om man får pengar- varför inte?" svarar jag på det.
Jag ska inte skriva ett skit om Pirate-bay-domen. Jag orkar inte. Jag ska bara skriva tre små ord om min ståndpunkt i hela härvan:
Helt åt HELVETE.
Klart.
(Ni vet ju att jag kommer skriva ett inlägg om skiten nångång i framtiden iallafall)
lördag 18 april 2009
måndag 13 april 2009
Mjau
Långhelgen tog slut snabbare än en vanlig helg. Det är som fan att det alltid ska vara så. Kan man inte ta bort det faktum att tiden går snabbare när man har roligt och göra tvärt om?
Måndags-söndags-hybrid-ångesten till trots känner jag mig nöjd med att ha sovit, att jag och J gemensamt konsumerat en och en halv flaska sprit inklusive fem paket cigg på en altan och ändå lyckats gå ut med en hund, att jag läst en hel bok som sög men lyckades förvränga min dåliga erfarenhet av blaskan till att lämna den på tuben med en liten hälsning i till någon som hade mod nog att ta den och läsa den efter mig. Jag såg när en tjej tog den. Jag kände mig som världens snällaste. Trots att boken var fördummande dålig.
Jag köpte hursomhelst bokhelvetet på Pressbyrån. Pocketutbudet där är under all kritik, vilket inte är konstigt eftersom det inte är en bokaffär. Man kan välja på Håkan Nesser och random chic-lit. Jag har läst alla Nesser eftersom jag åkte bil mycket förra sommaren, och åker tåg mycket nu. Tidsramen min dag följer efterliknar Pressbyråns lägen och dagliga tidsram, därav mitt trogna tragglande genom deras pockethylla.
Det blev Chic-lit denna gång, och har man läst en har man läst alla. Någon enligt rådande ideal halvful kvinna som läskigtigt nog är normalviktigt och inte underviktig ( fan va skabbigt, bara det liksom...) får inte mannen hon vill ha för hennes brudpolare är snyggare men alla är ju ändå jätterika och har av någon anledning tid med manikyr, pedikyr, besök hos frissan, luncher i Paris och drink-pimplande varje kväll. Det efterföljs av att de går hem och badar i lavendelros-skum och dricker champagne, glider runt i högklackade fjäderbeklädda tofflor hemma och har värsta lägenheten på Manhattan eller motsvarande beroende på vilket land det hela utspelar sig i.
I slutet blir de förlovade med sin chef som de kommer på att de älskar och så är cirkeln sluten, de går ner fem kilo, träffar en man som tjänar bättre och styr över deras arbetssituation, dumpar sin väninna av avundsjuka och färgar håret blont. Lyckliga tills döden skiljer dem åt. Fy fan.
Jag har filat på en lista på saker jag ska lyckas med till sommaren... Men den kom jag på att jag ändå inte vill lägga ut här (pga tråkfaktorn) så skitsamma.
Gå ut i solen.
Måndags-söndags-hybrid-ångesten till trots känner jag mig nöjd med att ha sovit, att jag och J gemensamt konsumerat en och en halv flaska sprit inklusive fem paket cigg på en altan och ändå lyckats gå ut med en hund, att jag läst en hel bok som sög men lyckades förvränga min dåliga erfarenhet av blaskan till att lämna den på tuben med en liten hälsning i till någon som hade mod nog att ta den och läsa den efter mig. Jag såg när en tjej tog den. Jag kände mig som världens snällaste. Trots att boken var fördummande dålig.
Jag köpte hursomhelst bokhelvetet på Pressbyrån. Pocketutbudet där är under all kritik, vilket inte är konstigt eftersom det inte är en bokaffär. Man kan välja på Håkan Nesser och random chic-lit. Jag har läst alla Nesser eftersom jag åkte bil mycket förra sommaren, och åker tåg mycket nu. Tidsramen min dag följer efterliknar Pressbyråns lägen och dagliga tidsram, därav mitt trogna tragglande genom deras pockethylla.
Det blev Chic-lit denna gång, och har man läst en har man läst alla. Någon enligt rådande ideal halvful kvinna som läskigtigt nog är normalviktigt och inte underviktig ( fan va skabbigt, bara det liksom...) får inte mannen hon vill ha för hennes brudpolare är snyggare men alla är ju ändå jätterika och har av någon anledning tid med manikyr, pedikyr, besök hos frissan, luncher i Paris och drink-pimplande varje kväll. Det efterföljs av att de går hem och badar i lavendelros-skum och dricker champagne, glider runt i högklackade fjäderbeklädda tofflor hemma och har värsta lägenheten på Manhattan eller motsvarande beroende på vilket land det hela utspelar sig i.
I slutet blir de förlovade med sin chef som de kommer på att de älskar och så är cirkeln sluten, de går ner fem kilo, träffar en man som tjänar bättre och styr över deras arbetssituation, dumpar sin väninna av avundsjuka och färgar håret blont. Lyckliga tills döden skiljer dem åt. Fy fan.
Jag har filat på en lista på saker jag ska lyckas med till sommaren... Men den kom jag på att jag ändå inte vill lägga ut här (pga tråkfaktorn) så skitsamma.
Gå ut i solen.
söndag 29 mars 2009
More fire in the house...
Jag har lovat folk att jag lovar att skriva ett inlägg om gemensamma samkväm. Nu har jag skjutit på det så det blir ett kollektivt riktat inlägg och folk får hålla till godo.
I onsdags träffade jag prinsessan av prinsessorna AKA Pålle på stans gator (vanliga cafét egentligen, men det lät så mystiskt och internt med mindre detaljer och mer målande uttryck. Nu sket det sig förvisso...) Hon hade med sig en sweet klasskompis som det visade sig att jag gått i samma högstadieskola som. Jag är dock yngre än denna eminenta kvinna så hon kommer inte ihåg mig, eftersom jag var en liten skit när hon var cool och gick i nian.
Efter att vi konstaterat att en viss person är sjuk i huvudet, en annan är nice och ytterligare tio personer är retarded så bestämde vi oss för att vuxenfika istället. Vi kan liksom inte låta bli, även om vi in i det sista säger att vi ska ta en kaffe så slutar det med minimum fem stora stark på random sunkhak. Till saken hör att det inte är random, vi har ett vi alltid hamnar på på vardagar, så ofta att vi faktiskt hälsar på personalen och har nummer till stammisarna. (Som är 50-plussare med mer dagligt intag av alkohol än livsnödvändig föda.)
Ibland skickar vi sms till stammisarna och stämmer träff på detta fantastiska hak och så svarar de traditionsenligt "Vi är redan här", så kommer man dit så har de fixat bärs för ett kompani och påpekar sluddrigt att detta hak faktiskt är deras vardagsrum och att vi måste sluta tro att vi ska hinna dit först. Sedan visar de kort på sina barn och pratar om sina exfruar som begett sig till bättre betesmarker (jag klandrar dem definitivt inte, fruarna alltså) och frågar vad som händer i ungdomssvängen idag. Vi svarar sanningsenligt att folk generellt ligger med folk de inte vet skvatt om, ljuger för varandra, ligger med polares respektive och ALLT detta för att rnb-poppen fått genomslag och vi måste fylla tomrummet från den riktiga musiken med annan dekadens än bara alkohol... Jag vill egentligen säga att jag tror på teorin. Om jag slapp höra Rihannas stammande paraplysång trettio gånger per dag skulle jag fan vara en bättre människa. På allvar.
I Fredags var det bärs på jobbet. Jag lyckades bli nekad på billigaste haket i stan för att mina kläder var för fula och ungefär då förstod jag att om något skulle ske skulle jag behöva duscha och inte ha företagets strumpor och fotbollsmjukisar på mig. Sagt och gjort, jag vinglade hem till Suburbia och styrde upp mig så gott jag kunde för att att möta jobbpolaren i stan och sunkhaka med hans kompisar.
Joel kom förbi och delade med sig av sin nobla sociala kompetens och där satt vi tills det stängde. Lama försök till att få gå in på ett äckligt hiphopdundrande treställe resulterade i bulimiskt svullande på donken. Icke att förakta. Egentligen skulle det rejvas igår, och farvälfestas för en polare som ska utomlands. MEN mina äggstockar är två jävla argbiggor så det gick inte.
Helgen rundas av i mensvärk och längtan till nästa veckoslut.
Nu ska jag shoppa på Coop Forum. Så jävla guld värt.
I onsdags träffade jag prinsessan av prinsessorna AKA Pålle på stans gator (vanliga cafét egentligen, men det lät så mystiskt och internt med mindre detaljer och mer målande uttryck. Nu sket det sig förvisso...) Hon hade med sig en sweet klasskompis som det visade sig att jag gått i samma högstadieskola som. Jag är dock yngre än denna eminenta kvinna så hon kommer inte ihåg mig, eftersom jag var en liten skit när hon var cool och gick i nian.
Efter att vi konstaterat att en viss person är sjuk i huvudet, en annan är nice och ytterligare tio personer är retarded så bestämde vi oss för att vuxenfika istället. Vi kan liksom inte låta bli, även om vi in i det sista säger att vi ska ta en kaffe så slutar det med minimum fem stora stark på random sunkhak. Till saken hör att det inte är random, vi har ett vi alltid hamnar på på vardagar, så ofta att vi faktiskt hälsar på personalen och har nummer till stammisarna. (Som är 50-plussare med mer dagligt intag av alkohol än livsnödvändig föda.)
Ibland skickar vi sms till stammisarna och stämmer träff på detta fantastiska hak och så svarar de traditionsenligt "Vi är redan här", så kommer man dit så har de fixat bärs för ett kompani och påpekar sluddrigt att detta hak faktiskt är deras vardagsrum och att vi måste sluta tro att vi ska hinna dit först. Sedan visar de kort på sina barn och pratar om sina exfruar som begett sig till bättre betesmarker (jag klandrar dem definitivt inte, fruarna alltså) och frågar vad som händer i ungdomssvängen idag. Vi svarar sanningsenligt att folk generellt ligger med folk de inte vet skvatt om, ljuger för varandra, ligger med polares respektive och ALLT detta för att rnb-poppen fått genomslag och vi måste fylla tomrummet från den riktiga musiken med annan dekadens än bara alkohol... Jag vill egentligen säga att jag tror på teorin. Om jag slapp höra Rihannas stammande paraplysång trettio gånger per dag skulle jag fan vara en bättre människa. På allvar.
I Fredags var det bärs på jobbet. Jag lyckades bli nekad på billigaste haket i stan för att mina kläder var för fula och ungefär då förstod jag att om något skulle ske skulle jag behöva duscha och inte ha företagets strumpor och fotbollsmjukisar på mig. Sagt och gjort, jag vinglade hem till Suburbia och styrde upp mig så gott jag kunde för att att möta jobbpolaren i stan och sunkhaka med hans kompisar.
Joel kom förbi och delade med sig av sin nobla sociala kompetens och där satt vi tills det stängde. Lama försök till att få gå in på ett äckligt hiphopdundrande treställe resulterade i bulimiskt svullande på donken. Icke att förakta. Egentligen skulle det rejvas igår, och farvälfestas för en polare som ska utomlands. MEN mina äggstockar är två jävla argbiggor så det gick inte.
Helgen rundas av i mensvärk och längtan till nästa veckoslut.
Nu ska jag shoppa på Coop Forum. Så jävla guld värt.
onsdag 18 mars 2009
Really.
Hela grejen att en snubbe ska ha rätt att lägga några som helst värderingar i vad jag gjort med min kropp är ganska förlegad. Lite medeltida faktiskt. Eller som när man på vissa platser i världen stenar ihjäl kvinnor som man bestämt varit "otrogna" ev. bara är "horor".
Tänk att snubbar har bestämt att de får definiera vad en kvinna är och vad hon ska ses som baserat på vad de själva tycker är inom ramarna för vad som passar dem. Lustigt. Det är 2009 och jag får fortfarande inte ha min jävla kropp ifred eller bara vara "tjej" jag är alltid definierad i underfack som någon annan utformat. Dessutom folk som ser på en som om man är en vandrande sexleksak som i princip skapats för deras skull, man ska knulla som en porrskådis men vara oskuld samtidigt.
(Btw knullar porrskådisar ytterst lite. De flesta porrfilmer spelas in i runt fem minuter i olika vinklar och poser sedan klipps det ihop till en långdragen skitslinga med en brud som låter som en hamster, en snubbe som låter som hulken, i stort sett ett laserblekt rövhål med plast-tuttar och en snubbe med överdimensionerad kuk och anabolaöverkropp och där sitter något mongo i datorstolen med kuken i handen och tycker allt är så jävla hett. Det som tar lång tid är tarmsköljningen/ lavemanget som hamstern gör innan, alltså för att få ut allt BAJS ur röven och sedan töjningen av laserblekanuset med olika grejer i olika storlekar för att det inte ska gå åt helvette. Sedan ska den avtrubbade falukorvshulken få upp den också så han står och runkar lite förstrött i ett hörn och sedan glidmedeljuckas det i några minuter. Fan va sexigt.)
Vanligtvis skulle jag slå en snubbe som kallade mig "billig" eller hånfullt insinuerade att jag haft för många sexpartners på käften mer än tre gånger.
Men inte idag. För idag är det lill-lördag.
Tänk att snubbar har bestämt att de får definiera vad en kvinna är och vad hon ska ses som baserat på vad de själva tycker är inom ramarna för vad som passar dem. Lustigt. Det är 2009 och jag får fortfarande inte ha min jävla kropp ifred eller bara vara "tjej" jag är alltid definierad i underfack som någon annan utformat. Dessutom folk som ser på en som om man är en vandrande sexleksak som i princip skapats för deras skull, man ska knulla som en porrskådis men vara oskuld samtidigt.
(Btw knullar porrskådisar ytterst lite. De flesta porrfilmer spelas in i runt fem minuter i olika vinklar och poser sedan klipps det ihop till en långdragen skitslinga med en brud som låter som en hamster, en snubbe som låter som hulken, i stort sett ett laserblekt rövhål med plast-tuttar och en snubbe med överdimensionerad kuk och anabolaöverkropp och där sitter något mongo i datorstolen med kuken i handen och tycker allt är så jävla hett. Det som tar lång tid är tarmsköljningen/ lavemanget som hamstern gör innan, alltså för att få ut allt BAJS ur röven och sedan töjningen av laserblekanuset med olika grejer i olika storlekar för att det inte ska gå åt helvette. Sedan ska den avtrubbade falukorvshulken få upp den också så han står och runkar lite förstrött i ett hörn och sedan glidmedeljuckas det i några minuter. Fan va sexigt.)
Vanligtvis skulle jag slå en snubbe som kallade mig "billig" eller hånfullt insinuerade att jag haft för många sexpartners på käften mer än tre gånger.
Men inte idag. För idag är det lill-lördag.
tisdag 17 mars 2009
Det är inte...
... lätt att vara narcissist samtidigt som det enda man vill är att någon annan ska älska en mer än vad man själv gör.
Och det är jobbigare att känna sig förbisedd av någon man redan har, än att känna sig förbisedd av någon man vill ha. Eftersom man inte kan sakna något man aldrig haft lika mycket som man kan sakna något man haft och velat behålla.
Frågan som kvarstår då är ju: Har man verkligen den personen man känner sig förbisedd av? Om man nu känner sig förbisedd?
Vad betyder att ha en person?
Fikade hos Vitina idag. När jag skulle gå garvade hon som fan och sa "du ser ut som den där gamla galningen i håret!!!"
Varav jag tänker en snutt och slutligen "vaddå, Fritzel?"
"Haha neeeej den andra med håret!"
Och pga vår näst intill telepatiska förmåga svarade jag snabbt "Einstein? Menar du einstein?"
"JA! Han den galna!"
Haha... tack?
Dagens samtalsämne: Rocksystrar eller Desperate Housewifes? Alltså inte om man helst ser filmen eller serien, utan vilket liv man ska ta. Måste man bestämma det?
Det sjuka är att man gått och blivit romantisk på senare tid och antagligen skulle uppskatta den där eviga kärleken det tjatats om i tusen och åter tusen år.
Dagens samtalsämne två: Hur tillgänglig orkar man göra sig om man upplever att man inte har samma gensvar? Ska man skita i hela bygget och köra sitt race fast med en annan människa very involverad i sitt liv eller anpassar man sig smidigt till situationen och fattar att man har ett förhållande och inte är ensam om sin tid längre? Vilket givetvis inte behöver vara negativt. Om båda är med på det vill säga. Vilket inte verkar vara praxis...
Svammel.
Och det är jobbigare att känna sig förbisedd av någon man redan har, än att känna sig förbisedd av någon man vill ha. Eftersom man inte kan sakna något man aldrig haft lika mycket som man kan sakna något man haft och velat behålla.
Frågan som kvarstår då är ju: Har man verkligen den personen man känner sig förbisedd av? Om man nu känner sig förbisedd?
Vad betyder att ha en person?
Fikade hos Vitina idag. När jag skulle gå garvade hon som fan och sa "du ser ut som den där gamla galningen i håret!!!"
Varav jag tänker en snutt och slutligen "vaddå, Fritzel?"
"Haha neeeej den andra med håret!"
Och pga vår näst intill telepatiska förmåga svarade jag snabbt "Einstein? Menar du einstein?"
"JA! Han den galna!"
Haha... tack?
Dagens samtalsämne: Rocksystrar eller Desperate Housewifes? Alltså inte om man helst ser filmen eller serien, utan vilket liv man ska ta. Måste man bestämma det?
Det sjuka är att man gått och blivit romantisk på senare tid och antagligen skulle uppskatta den där eviga kärleken det tjatats om i tusen och åter tusen år.
Dagens samtalsämne två: Hur tillgänglig orkar man göra sig om man upplever att man inte har samma gensvar? Ska man skita i hela bygget och köra sitt race fast med en annan människa very involverad i sitt liv eller anpassar man sig smidigt till situationen och fattar att man har ett förhållande och inte är ensam om sin tid längre? Vilket givetvis inte behöver vara negativt. Om båda är med på det vill säga. Vilket inte verkar vara praxis...
Svammel.
onsdag 11 mars 2009
Lill-lördag utan fest :/
Jag har ätit så mycket ipren sista tiden att jag har fått ont.
Sjukt men sant mitt huvud sprängs snart. Nej, det är inte vätskebrist, innan någon föreslår det för jag har druckit vatten OCH vätskebindande och fan och hans moster.
Jag vill bli reseledare på Fritidsresor. Det vill jag verkligen för jag har börjat glo på den där såpan som handlar om just det. Jag minns inte vad just den heter, det finns ju sju tusen olika, men dom verkar ha så kul. Det är min väg till en megalång charter :) En BETALD supercharter för att vara precis! Ge mig det jobbet! Nu.
På mitt nuvarande jobb cyklade jag i snöslask idag. Mina fötter blev blöta. Jag sträckte ljumsken. Jag frös. Fick snö i ögonen hela tiden. Jag bröt mot trafikregler fast jag inte ville men jag blev så sugen när jag hade chansen. Jag var bitter som en människa som blivit spontanförlamad på livstid och jag åt en äcklig kycklingmacka och så kom jag hem sent. Mina läppar är fett torra så de spricker om jag skrattar så jag försöker att inte göra det. Men man blir ju förbannad av att inte garva så då skriker man lite, så är det kört iallafall.
Trots huvudvärk hänger jag mig åt total kaffehävning och kedjerökning. Det är ju så jävla skönt!
Jag och Joel såg "den rätte för Rosing" igår. Det var nog det mest patetiska, absolut obehagligaste program jag sett på länge. Jag ska lätt kolla nästa vecka, nu kan jag ju inte låta bli.
Grejen är att Linda Rosing har en livscoach. Whatever en sån gör, så får hon betalt för att säga till Linda vad Linda vill höra. Och vad Lindas kompisar sagt om de haft ett normalt gratis-snack.
"Du har varit i en dålig situation. Nu vill du inte hamna i den igen."
DUH?!!? Är det ens en yrkestitel som kräver utbildning?
"Hej jag heter Pippi och jag är din LC (Ällsiii uttalas det). Du vill inte vara ledsen. Inte vara arg. Du tycker att din favoritmat är den godaste maten. Om det är kallt ute så fryser du och det är inte skönt. Om det är kolsvart ser du inget och om man klipper av din tunga kommer du inte vara så jävla hyvens på att prata heller."
Det blir 800 kronor. Plus moms.
Sjukt men sant mitt huvud sprängs snart. Nej, det är inte vätskebrist, innan någon föreslår det för jag har druckit vatten OCH vätskebindande och fan och hans moster.
Jag vill bli reseledare på Fritidsresor. Det vill jag verkligen för jag har börjat glo på den där såpan som handlar om just det. Jag minns inte vad just den heter, det finns ju sju tusen olika, men dom verkar ha så kul. Det är min väg till en megalång charter :) En BETALD supercharter för att vara precis! Ge mig det jobbet! Nu.
På mitt nuvarande jobb cyklade jag i snöslask idag. Mina fötter blev blöta. Jag sträckte ljumsken. Jag frös. Fick snö i ögonen hela tiden. Jag bröt mot trafikregler fast jag inte ville men jag blev så sugen när jag hade chansen. Jag var bitter som en människa som blivit spontanförlamad på livstid och jag åt en äcklig kycklingmacka och så kom jag hem sent. Mina läppar är fett torra så de spricker om jag skrattar så jag försöker att inte göra det. Men man blir ju förbannad av att inte garva så då skriker man lite, så är det kört iallafall.
Trots huvudvärk hänger jag mig åt total kaffehävning och kedjerökning. Det är ju så jävla skönt!
Jag och Joel såg "den rätte för Rosing" igår. Det var nog det mest patetiska, absolut obehagligaste program jag sett på länge. Jag ska lätt kolla nästa vecka, nu kan jag ju inte låta bli.
Grejen är att Linda Rosing har en livscoach. Whatever en sån gör, så får hon betalt för att säga till Linda vad Linda vill höra. Och vad Lindas kompisar sagt om de haft ett normalt gratis-snack.
"Du har varit i en dålig situation. Nu vill du inte hamna i den igen."
DUH?!!? Är det ens en yrkestitel som kräver utbildning?
"Hej jag heter Pippi och jag är din LC (Ällsiii uttalas det). Du vill inte vara ledsen. Inte vara arg. Du tycker att din favoritmat är den godaste maten. Om det är kallt ute så fryser du och det är inte skönt. Om det är kolsvart ser du inget och om man klipper av din tunga kommer du inte vara så jävla hyvens på att prata heller."
Det blir 800 kronor. Plus moms.
måndag 9 mars 2009
Så var det...
... dags att börja längta till nästa helg då.
Måndagar leder ju ofta till drömmar om fredagar och lördagar.
I helgen har jag lyckats förflytta mig mellan olika platser i rasande fart. För att vara mig. Under den tidsramen jag hade.
Fredagen tillbringades inte på jobbet utan i sängen, jag hade så satans ont efter onsdagens bravader på närsjukan att jag stannade hemma. Tydligen lever min kropp lite on the edge nu, med en risk för infektion/inflammation på halsen. Men inte kroppens hals, utan bildligt talat. Det är magen jag har ont i. Således kan jag fortsätta med mina blå Camel som om inget hänt. Vilket det inte har. Med min hals alltså.
Sängliggande är oftast underskattat men om man har ett jobb där det ingår tre timmar spring per dag så blir man lite rastlös. Det är där TV:n kommer in i bilden. Jag och Joel, min trogne vapendragare och andra hälft zappade oss fram i comhems basutbud (förenigsavtal, jävligt praktiskt) utan att finna något av värde. Typ såhär:
Jag: Ja, men där var ju Supernanny enne kan vi se och så massa skrikungar man hatar!?
Joel: Ja DET är ju bra!
Jag: Kolla, advokaterna! Fan va hemskt att vara advokat och försvara äckel. Jag skulle passa bättre som åklagare. Anklaga folk för saker...
Joel: Får jag se en tutte?
JA. Han sa det.
Vi begav oss iallafall till systembolaget för storshopping, det var en traumatisk upplevelse eftersom vi utpekades som halvtjuvar när vi råkade betala tio spänn för lite i kassan och var halvägs ut när mongokillen i kassan kom på det och gastade för full hals. Jag blir förbannad bara jag skriver om det så jag skiter i det.
Vi drog hem till Anna, fick skjuts i hennes underbara bil och drack öl med tillhörande skvaller.
I lördags var det traditionsenligt melodifestivalstittande hemmas hos Joel. Det var nice. Det var drinkar och chips och så fick man ju se Caroline-spektaklet typ tre(!) gånger. Underbart.
Igår var vi och såg "män som hatar kvinnor". Det var lite obehagliga scener i den. Den var bra. Skådisarna var bra. Jag mådde bra för jag fick plockgodis av Joel. OCH! Inte att förglömma: Min favvoparfym om luktar så in i baljan gott vettni! BRA!
Idag är det måndag :(
Måndagar leder ju ofta till drömmar om fredagar och lördagar.
I helgen har jag lyckats förflytta mig mellan olika platser i rasande fart. För att vara mig. Under den tidsramen jag hade.
Fredagen tillbringades inte på jobbet utan i sängen, jag hade så satans ont efter onsdagens bravader på närsjukan att jag stannade hemma. Tydligen lever min kropp lite on the edge nu, med en risk för infektion/inflammation på halsen. Men inte kroppens hals, utan bildligt talat. Det är magen jag har ont i. Således kan jag fortsätta med mina blå Camel som om inget hänt. Vilket det inte har. Med min hals alltså.
Sängliggande är oftast underskattat men om man har ett jobb där det ingår tre timmar spring per dag så blir man lite rastlös. Det är där TV:n kommer in i bilden. Jag och Joel, min trogne vapendragare och andra hälft zappade oss fram i comhems basutbud (förenigsavtal, jävligt praktiskt) utan att finna något av värde. Typ såhär:
Jag: Ja, men där var ju Supernanny enne kan vi se och så massa skrikungar man hatar!?
Joel: Ja DET är ju bra!
Jag: Kolla, advokaterna! Fan va hemskt att vara advokat och försvara äckel. Jag skulle passa bättre som åklagare. Anklaga folk för saker...
Joel: Får jag se en tutte?
JA. Han sa det.
Vi begav oss iallafall till systembolaget för storshopping, det var en traumatisk upplevelse eftersom vi utpekades som halvtjuvar när vi råkade betala tio spänn för lite i kassan och var halvägs ut när mongokillen i kassan kom på det och gastade för full hals. Jag blir förbannad bara jag skriver om det så jag skiter i det.
Vi drog hem till Anna, fick skjuts i hennes underbara bil och drack öl med tillhörande skvaller.
I lördags var det traditionsenligt melodifestivalstittande hemmas hos Joel. Det var nice. Det var drinkar och chips och så fick man ju se Caroline-spektaklet typ tre(!) gånger. Underbart.
Igår var vi och såg "män som hatar kvinnor". Det var lite obehagliga scener i den. Den var bra. Skådisarna var bra. Jag mådde bra för jag fick plockgodis av Joel. OCH! Inte att förglömma: Min favvoparfym om luktar så in i baljan gott vettni! BRA!
Idag är det måndag :(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)