More fire in the house...

Jag har lovat folk att jag lovar att skriva ett inlägg om gemensamma samkväm. Nu har jag skjutit på det så det blir ett kollektivt riktat inlägg och folk får hålla till godo.

I onsdags träffade jag prinsessan av prinsessorna AKA Pålle på stans gator (vanliga cafét egentligen, men det lät så mystiskt och internt med mindre detaljer och mer målande uttryck. Nu sket det sig förvisso...) Hon hade med sig en sweet klasskompis som det visade sig att jag gått i samma högstadieskola som. Jag är dock yngre än denna eminenta kvinna så hon kommer inte ihåg mig, eftersom jag var en liten skit när hon var cool och gick i nian.

Efter att vi konstaterat att en viss person är sjuk i huvudet, en annan är nice och ytterligare tio personer är retarded så bestämde vi oss för att vuxenfika istället. Vi kan liksom inte låta bli, även om vi in i det sista säger att vi ska ta en kaffe så slutar det med minimum fem stora stark på random sunkhak. Till saken hör att det inte är random, vi har ett vi alltid hamnar på på vardagar, så ofta att vi faktiskt hälsar på personalen och har nummer till stammisarna. (Som är 50-plussare med mer dagligt intag av alkohol än livsnödvändig föda.)

Ibland skickar vi sms till stammisarna och stämmer träff på detta fantastiska hak och så svarar de traditionsenligt "Vi är redan här", så kommer man dit så har de fixat bärs för ett kompani och påpekar sluddrigt att detta hak faktiskt är deras vardagsrum och att vi måste sluta tro att vi ska hinna dit först. Sedan visar de kort på sina barn och pratar om sina exfruar som begett sig till bättre betesmarker (jag klandrar dem definitivt inte, fruarna alltså) och frågar vad som händer i ungdomssvängen idag. Vi svarar sanningsenligt att folk generellt ligger med folk de inte vet skvatt om, ljuger för varandra, ligger med polares respektive och ALLT detta för att rnb-poppen fått genomslag och vi måste fylla tomrummet från den riktiga musiken med annan dekadens än bara alkohol... Jag vill egentligen säga att jag tror på teorin. Om jag slapp höra Rihannas stammande paraplysång trettio gånger per dag skulle jag fan vara en bättre människa. På allvar.

I Fredags var det bärs på jobbet. Jag lyckades bli nekad på billigaste haket i stan för att mina kläder var för fula och ungefär då förstod jag att om något skulle ske skulle jag behöva duscha och inte ha företagets strumpor och fotbollsmjukisar på mig. Sagt och gjort, jag vinglade hem till Suburbia och styrde upp mig så gott jag kunde för att att möta jobbpolaren i stan och sunkhaka med hans kompisar.

Joel kom förbi och delade med sig av sin nobla sociala kompetens och där satt vi tills det stängde. Lama försök till att få gå in på ett äckligt hiphopdundrande treställe resulterade i bulimiskt svullande på donken. Icke att förakta. Egentligen skulle det rejvas igår, och farvälfestas för en polare som ska utomlands. MEN mina äggstockar är två jävla argbiggor så det gick inte.

Helgen rundas av i mensvärk och längtan till nästa veckoslut.

Nu ska jag shoppa på Coop Forum. Så jävla guld värt.